Vad är nattskräck?

Nattskräck är en vanlig form av parasomni som drabbar 5-15% av barn mellan tre och sex års ålder, men som kan förekomma så tidigt som vid nio månaders ålder. Tekniskt sett orsakas det av partiellt uppvaknande från icke-REM-sömn, eller icke-drömsömn. Barnet som drabbas kan gny, snyfta, skrika, vara skräckslaget och kasta eller slå omkring sig. "Barnet verkar ofta förvirrat", säger Dr. Richard Ferber, författare till Solve Your Child's Sleep Problems och det är vanligt att barnet ser vaket ut men ändå inte är nåbart.

Hur skiljer det sig från mardrömmar?

Mardrömmar inträffar under REM- eller drömsömn. Ett barn som haft en mardröm har vanligtvis en klar idé om vad det var som var otäckt, även om det kan vara svårt att uttrycka det för barn under två år. barnet kan vara rädd för att somna om och kommer ofta ihåg mardrömmen på morgonen. Barnet kommer vanligtvis inte ihåg nattskräck morgonen efteråt.

Hur länge pågår nattskräck?

En episod kan vara allt från 2-3 minuter till ungefär en halvtimme. Ett barn som har nattskräck kan inte lugnas. Det kan vara skrämmande för föräldrarna, eftersom det verkar som om försök att lugna och trösta inte har någon effekt alls.

Kan jag göra något?

Naturligtvis vill du försöka trösta ditt barn och det ska du göra, men det är inte allt. Eftersom barnet har "fastnat" mellan två sömnfaser, kan du pröva att ge en flaska mjölk för att underlätta övergång till djupare sömn, eller ta upp barnet och gå till ett annat rum, vilket kan göra sömnen lättare.Du kan också försöka prata lugnande till barnet, eller sjunga om du brukar göra det och det har en lugnande effekt (även på dig själv!). Om inget fungerar, är det viktigt att komma ihåg att barnet faktiskt inte är vaket. Det är jobbigt att se sitt barn uppleva vad som ser ut som plågor, men det är mycket möjligt att ingen av dessa åtgärder hjälper och det är inte alls säkert att ditt barn ens märker din närvaro.

Hur ska jag agera när det händer?

Det är bäst att vara nära tills anfallet gått över. Du kan pröva att ta ditt barn till ett annat rum eller öppna fönstret så att rummet blir svalare. Detta kan göra att ditt barn går över i en djupare sömnfas. 

Inom 15-20 minuter brukar barnet ha lugnat sig och somnat om. Han eller hon kommer inte att komma ihåg det på morgonen och det är bäst att inte påminna om det.

Nattskräck tenderar att hända i början av natten, när ditt barn sovit 2-3 timmar och du kan också försöka förebygga genom att varsamt väcka ditt barn ungefär 15 minuter innan det vanligen börjar. Detta ändrar sömncykeln och brukar förhindra att barnet får nattskräck.

_______________________________________________________________________________________________

Hittade även på vårdguiden angående Elliots svimmningsattacker när han var liten. När han blev ledsen, rädd eller skamsen började han gråta så häftigt att han till slut tappade andan, blev helt livlös och krampade (ibland). Det här var en riktigt jobbig period, men gick så småningom över.

Men nu då.. Ska man tampas med denna nattskräck istället. =(

Så här stod det på vårdguiden om affektanfall:

________________________________________________________________________________________________

Affektanfall är vanligast i "trotsåldern" mellan ett och två års ålder. När barnet råkar i häftig affekt, blir väldigt upprört, till exempel vid ett "Nej, du får inte". Det lilla barnet skriker besinningslöst, tappar andan, svimmar och får krampaktiga ryckningar. Anfallet kan också utlösas av att barnet skäms, tycker att det har gjort bort sig om han eller hon till exempel spillt ut något eller ramlat och får allas blickar på sig.

Affektanfall är ingen sjukdom utan snarare en variant på ett normalt beteende i en känslig ålder. Även bland ungdomar och vuxna finns de som har lättare för att svimma än andra.

Ett anfall ser otäckt ut men är ofarligt. Man behöver bara övervaka barnet tills det piggar på sig igen efter någon minut.

Hur ofta anfallen kommer varierar. Det kan handla om allt från någon enstaka gång till flera anfall varje dag.

Affektanfall är ganska vanligt, ungefär fem barn av 100 drabbas. Pojkar och flickor drabbas i lika hög grad. Det kan vara ärftligt.

Symtom

Affektanfall kan börja på två sätt. Det vanligaste är att barnet skriker eller gråter så att det tappar andan. Därefter kan barnet bli slappt och okontaktbart. Den andra varianten är att barnet blir skrämt så att det svimmar direkt, utan att skrika eller gråta, och blir slappt och okontaktbart.

Om barnet är avsvimmat tillräckligt länge kan det få kramper. Barnet blir då stelt och får ryckningar i armar och ben. Många barn svimmar utan att få kramper. Svimningen, stelheten och ryckningarna är kortvariga och anfallet är snabbt över. Det varar oftast bara någon minut.

Förebyggande

Föräldrar till barn med affektanfall kan, i sin rädsla över att barnet ska få ett nytt anfall, överbeskydda det i all välmening. Du bör istället sträva efter att leva som om barnet inte haft affektanfall.

Vid överbeskydd finns det risk att förstärka barnets beteende. Som förälder riskerar man också att hamna i en ohållbar situation där man inte vågar sätta gränser för barnet av rädsla för att det ska bli argt.

Det är viktigt att informera personalen inom barnomsorgen, så att de vet hur de ska agera nästa gång ditt barn får affektanfall.

Egenvård

Stanna hos barnet när det får ett anfall. Du behöver inte ta upp det i famnen. Försök att behålla ditt lugn även om det är skrämmande att se barnet till synes livlöst.