- Men herregud du måste ju åka tillbaka och kolla! sa jag till honom. Den kanske lever och behöver hjälp.

Han vände tillbaka och letade upp stället. Det var enfiligt och mitträcken, inte en chans att väja för djuret, och det blev en jävla smäll.

Mkt riktigt så var det en hund, en svart labradortyp, och hunden var död.=( Det var blod överallt och saker hängde ut ur magen, ja föreställ er själva. Har en bild på det, men tycker den är för opassande att lägga ut här. Fy fan va jävla hemskt! Jag sa att han måste ju ringa polisen på en gång, så att de får komma ut och se om hunden har halsband eller är chipmärkt. (Danne ville inte gå och se efter halsband, för det såg inte trelvligt ut)

När Danne sitter i bilen och pratar med polisen kommer det en man gående med ficklampa. OCH LETAR EFTER SIN HUND! Men va fan, som om det inte var hemskt nog. =(

Han pratade med honom, och mannen var ju såklart jätteledsen och sa att - Hon brukar ju inte springa mot vägen. Polisen frågade sedan vem som skulle ta hand om hunden, om de skulle komma och hämta den eller. Hundägaren sa att han fixar det själv, kan ni tänka er det var verkligen inte en trevlig syn, och det var hans egen hund som han var ute och letade efter.

Det här var fan det vidrigaste på länge, vad hade den där hunden på vägen att göra? Och varför skulle Danne precis köra förbi när hon skulle korsa vägen? Och som om det inte var hemskt nog så kommer hundens ägare!

Det som känns bra var iallafall att Danne inte körde vidare, utan stannade kvar och ringde till polisen. Vi vet ju själva hur det kändes i somras när Sasha blev påkörd och vi hittade honom vid vägen, och ingen hade meddelat någonting till någon, inte ens polisen. Vi ringde ju till polisen, men de hade inte fått in ngt om ngn som kört på en katt.

Jaja, katter är väl ingenting tänker många, men för oss är en katt väldigt mkt. Vårat lilla barn som vi själva fött upp från nyfödd. Det kändes väldigt hårt, när man inte ens får lite empati från föraren. Vi begär väl ingenting från personen, utan vill ju bara att man kan visa lite medkänsla. Bättre det än att man vet att det är ngn kall jävel som inte vågar erkänna.

Jag känner verkligen med den här hundens ägare, fy fan va jobbigt det måste ha varit. Han var ju som sagt jätteledsen och jag kan tänka mig hur det kändes för Danne. Han hade ju kört ihjäl mannens bäste vän.

Idag när jag pratade med Danne hade han ont i hela kroppen, han funderade vad han hade ansträngt sig med och kom sedan på att det omedvetet måste ha varit smällen från krocken + spänningarna i kroppen från att ha insett vad som hänt, och inte nog med det pratat med ägaren till hunden.

Usch va jobbigt, puss på dig min älskling! Och en stor kram till hundens familj.