Vård vid livets slutskede = Palliativ vård


Idag drog skolan igång på riktigt, vi hade palliativ vård från 8:30-15:00. Det var rätt så tungt att ha hela dagen men det var ändå kul att börja med ngt nytt.
Dagen började med lite genomgång av kursen och sedan blev det terminens första snyftfilm, och garanterat inte den sista.

Lite handling:

Inga-lill och Anna-Stina har båda fått diagnosen bröstcancer, och har genom filmen framfört olika livskvaliteter i form av sjukhusvistelse eller hemmavistelse. Det var en känslosam dokumentär och såklart slutar den ju med att de båda dör!

Usch!

Men det är ju faktiskt så livet är, alla ska ju dö ngngång, det tragiska är ju att ibland dör man inte som man planerat eller tänkt sig, och ibland mkt tidigare än vad som är normalt.


Men som sammanfattning är ju döden helt naturlig och...

Frågan är ju inte "om man dör" utan "när man dör"


Det kommer säkert bli en tuff kurs och ganska många jobbiga och sorgliga stunder, men det ska bli intressant att testa sina gränser. Och se hur man reagerar när det gäller döden, särskilt när det inte är ngn privat som går bort utan ngn i ens arbete.



När man sitter och tänker på döden blir man lite sarkastisk, det är inget man vill tänka på men ändå så uppenbart normalt. 

Hur vill man dö? 
När vill man dö? 
Vill man dö hemma? 
Vill man dö snabbt när man väl är sjuk? 
Och vilka vill man ha brevid sig?

Det finns så många frågor som man aldrig kommer få svar på. Så många frågor som är omöjliga att få svar på. Man blir bara ännu mer rädd för döden när man tänker på det. 
Det är lika att man låter livet ha sin gång och när tiden är inne önskar man bara att det vad man velat åstadkomma med livet har haft sin mening.


Hur tänker ni på döden?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback