Nu känns det att man börjat skolan igen, och att den där skoltarmen börjar spöka... var otroligt trött imorse och under hela dagen har jag bara suttit och gäspat.

Plugget flyter annars på hur bra som helst. Idag kollade vi en dokumentär igen, där tårarna pressades ut ur ögonen av egen vilja. Den här kursen Palliativ vård är inte att leka med. =)
Resten av dagen satt vi och pratade om döden. Hur man vill dö, vad man tror händer efteråt samt hur man reagerar när någon dör i sin närhet.
Det är ju skitjobbigt att sitta och prata om, och ju mer man gör det desto mer tänker man på det oundvikliga - DÖDEN!

Det enda vi vet här i livet helt klart, är att vi ska dö. Men eftersom det är en så känslig grej och som ändå är så självklar, måste man hålla på att gräva ner sig i det? Låt det bli som det blir, vi kan ändå i påverka det!